Daniel Herrström var en urmakare verksam i Stockholm under slutet av 1700-talet, med dokumenterade verksamhetsår mellan 1788 och 1790. Han tillhörde den generation av hantverkare som verkade i Gustav III:s Sverige – en period som präglades av kulturell blomstring, tekniska framsteg och ett växande intresse för vetenskap och mekanik. Herrström tillverkade och reparerade främst fickur, konsolur och andra typer av mekaniska ur – föremål som inte bara hade en praktisk funktion utan även ett betydande estetiskt och symboliskt värde. Klockor signerade D. Herrström, Stockholm från denna period är sällsynta, men de vittnar om en hög hantverksskicklighet och en stark känsla för design. Dessa klockor var ofta inrymda i förgyllda eller silverfärgade boetter och hade urtavlor av emalj eller graverad mässing, i enlighet med den gustavianska erans nyklassiska stilideal. Den tekniska precisionen och det konstnärliga uttrycket i klockor från den här tiden gör dem till viktiga kulturhistoriska artefakter.